Imorse vaknade jag efter några sjuka drömmar. Dåliga drömmar? Om ni frågar mig - JA. Varför kan man inte bara kontrollera det man tänker på, drömmer och känner? Hur lätt hade inte livet varit då. Hatar då jag sätter mig in i situationer som är omöjliga att ta sig ur. Magen dödar mig. Känslan. Jag hatar det. Jag har iallafall bunkrat upp med massa big brother-avsnitt inför den kommande depressionen, som kommer att komma. Bara en tidsfråga. Dumma,dumma,dumma hjärna.